Källa: Arbetsförmedlingen

Då blir följdfrågan hur ökar vi antalet utbildningar som leder till ett yrkeskunnande? Att kunna erbjuda ungdomar och personer som inte har ett yrkeskunnande arbetsmarknadsutbildning i form av lärlingsutbildning ser jag som ett möjligt komplement till den verktygslåda som samhället skulle behöva.

Vi ser att de utbildningar vi har kunnat erbjuda på uppdrag av Arbetsförmedlingen har gett lysande resultat. I en av våra utbildningar fick 95 % arbete inom det yrke vi utbildade deltagarna till. Vad är då framgångsfaktorn? Som jag ser har det varit att utbildningen har haft en tydlig efterfrågestyrning. Vi har tillsammans med branschen (i detta fall säkerhetsbranschen) identifierat bristyrken och vilken geografisk placering som utbildningen bör ha. Därefter har vi tillsammans med branschen tagit fram en utbildning som består 12 veckor av teori och 12 veckor av praktik. Att på detta sätt skapa korta välgrundande utbildningar ger resultat. Det visar även den forskning som finns tillgänglig. Varför inte öka denna möjlighet för aktörer att i nära samråd med branscher skapa jobbskapande utbildningar?

2011 har för min del präglats mycket av debatten om privata utförare kontra offentliga och kvaliteten kopplat till detta. Utifån det branschperspektiv som jag har inom jobbförmedlingsbranschen, efter att ha varit verksam i denna bransch sedan maj 2004, tycker jag att debatten är välbehövlig. I vår bransch agerar både seriösa aktörer vars drivkraft är att hjälpa människor i jobb och vi har oseriösa aktörer vars drivkraft är ”snabba cash”. Dem myndigheter som har uppdrag att köpa in tjänster åt medborgarna behöver ställa krav på utförarna vare sig det är offentliga eller privata. Min övertygelse är att drivkraften påverkar utförandet och att privata utförare har mycket att tillföra i form av effektivare matchning och en ökad aktivitetet för arbetssökande medborgare. Medborgarna har rätt till bästa möjliga service med hänsyn tagen till resurser oavsett om det handlar om jobbförmedling eller äldrevård.

Så hur vill jag att 2012 skall bli?

Det blir ett spännande år där jag ser framemot att utveckla vidare tjänster inom jobbförmedling som möter medborgarnas krav vare sig de är arbetssökande eller arbetsgivare. I regleringsbrevet står att Arbetsförmedlingen ska säkerställa att arbetssökande fortsatt i hög utsträckning erbjuds plats hos kompletterande aktörer och att kompletterande aktörer i ökad utsträckning tillhandahålls inom ramen för ett valfrihetssystem. Detta tycker jag blir spännande eftersom i ett valfrihetssytem kan medborgare välja bort dåliga och oseriösa aktörer och välja det som möter deras behov på ett bra sätt.

Önskar alla ett gott nytt år!

Att nu få fortsätta detta arbete känns för min del engagerande och jag kommer att göra mitt yttersta för att fortsätta öka konkurrensen och få ett ökat fokus på de arbetssökande. Det är dem arbetssökande vi är satta att hjälpa och detta är min drivkraft.

Jag välkommnar dessa diskussioner, dialoger och debatter samtidigt som jag hoppas att vi får ett ökat fokus på företagande även i jobbpolitiken.

Arbetsgivarperspektivet glöms ofta bort i den pågående arbetsmarknadsdebatten. Här behöver vi göra mycket mera. Intressanta frågor ur jobbperspektiv är hur får vi flera företagare och hur får vi flera företagare att anställa?

Hela samhället behöver mobilisera just nu så att vi verkligen använder denna högkonjunktur för att så många som möjligt kommer i arbete. Mot denna bakgrund ser jag som att IF Metall nu öppnat upp för en dialog och jag hoppas att flera vill delta.

Vi privata jobbförmedlingar behöver göra vår del och alla andra aktörer kommuner, Arbetsförmedlingen och övriga aktörer. Vi behöver skapa kompetens i våra organisationer att förstå företagaren eftersom varje enskilt företag har unika behov. Dem behöver personer som matchar inte enbart kompetenskraven utan även personkemin (läs kulturen) i företaget.

Detta arbete kräver kompetens hos de som arbetar med denna matchning annars finns risken att vi missar denna möjlighet då företagaren ser direkt om den som skall hjälpa henne/honom hitta sin nya medarbetare förstår dennes behov eller inte. Dessutom kan samhället genom en hög kompetens i matchningen påverka företagaren att arbeta med proaktiv rekrytering och då kan antalet lediga jobb fördubblas, detta är en fantastisk möjlighet som vi i branschen inte får missa!

Fakta: 

- 8 av 10 arbetssökande inom jobbcoachning tycker att coachen haft rätt kompetens. (11 148 tillfrågade Källa: Arbetsförmedlingen)

- 6 av 10 tycker att deras chanser att få jobb ökat genom jobbcoachningen. (11 148 tillfrågade Källa: Arbetsförmedlingen)

- Dem som får hjälp av en privat jobbförmedlare använder tre timmar per vecka till jobbsökande etc. mer än de som inte får detta stöd. (Källa: IFAU)

Så nu skulle jag vilja att den framtida debatten fördes utifrån fakta och inte löst tyckande.

Vi ser att i de utvärderingar som vi gör är 96 % av arbetssökande inskrivna hos oss nöjda eller mycket nöjda med den hjälp vi erbjuder. Mot denna bakgrund tycker jag att det är tråkigt att debatten enbart handlar om avarter på den avreglerade marknaden. Företag som vårt där vi investerar varje intäktskrona tillbaka i vår verksamhetsutveckling lyfts inte fram i debatten utan enbart företag som är inne på denna marknad för snabba och kortsiktiga vinster. Vi vet av erfarenhet att denna typen av företag som lyfter höga vinster till aktieägarna i ett tidigt stadium av sin utveckling tenderar att i det långa loppet slås ut av de som investerar i utveckling av sin verksamhet. Eftersom investeringar bidrar till att verksamheten blir bättre, vilket i slutändan gagnar de arbetssökande och Arbetsförmedlingen som nyttjar dessa tjänster.

Jag har ett förslag och det jag vill föreslå till våra politiker (Läs arbetsmarknadsdepartementet) är att Arbetsförmedlingen skall få möjlighet att anvisa dessa långtidsarbetslösa till en riktig yrkesutbildning inom yrkesvux eller den nya yrkeshögskolan (med bibehållen ersättning i form av sitt aktivitetsstöd som dem ändå får). Komplettera denna utbildning med jobbsökaraktiviteter så kommer detta att hjälpa dessa individer få jobb.

En utbildningsplats inom exempelvis yrkeshögskolan kostar cirka 204 kronor/dag. 

Min uppfattning är att det vore samhällsekonomiskt riktigt att nu i detta konjunkturläge erbjuda långtidsarbetslösa korta yrkesinriktade utbildningar. Kostnaden för samhället blir ungefär den samma i det korta perspektivet och i det lite längre perspektivet blir kostnaden förmodligen lägre.

Vi måste inte bara förändra skolan utan även ge de personer som redan fått en bristfällig utbildning en ny möjlighet att få ett jobb genom fokuserad och behovsanpassad utbildning.